Det här är en tröja som jag aldrig haft på mig förut. Senapsgul med rymlig polokrage. Jag matchade den med blåjeans, lägg märke till hur jeanssömmen har samma senapsgula färg.
Jag har förstått att jag aldrig ska ha polokrage. Det har stått i tidningar tillexempel, men jag har också sett bilder på mig själv som var övertygande. När jag var 16 försökte jag ha polotröjor. vita, svarta, bruna. Ibland med mönster.
Sen slutade jag. I tidningarna hade det tillexempel stått att poptröjor ska man inte ha om man inte har väldigt lång hals. Jag har halt enkelt inte det.
Under dagen bar jag på den här osäkerheten, om halsen, hur den var kort och hur polokragen förkortade den. Andra orosmoment var kombinationen av mina maoistglasögon och den boll-liknande pagefrisyren jag går runt med. Hur det hela, i kombination, skulle bli för mycket murrig pk-student i början på 70-talet.
Bara murriga pk-studenter i början på 70talet har kombinationen senapspolo+stora brillor+bollig page. Icke att missta för svart/grå polo+välmarkerade brillor+rak page som helt klart slår an en mer nihilistisk intelektuell ton. eller bara polo i största allmännhet. Folk har ju aldrig det förutom de dagar de går till jobbet och blivit bitna av vampyrer och verkligen inte kan komma undan med att ha på sig en liten chic sjal runt halsen. Sådana är dessutom så lätta att rycka av, vilket man kan se i avsnitt 7 av True Blood.
Ingen sa någonting om min outfit, hursomhelst.
När jag gick på toaletten på jobbet låg där senaste numret av "klick!" eller "sofies mode". (de är utbytbara, det säger till och med cheferna på jobbet, så det är helt okej att skriva det utan att vara rädd att bli av med jobbet) Där stod det att HÖSTENS FÄRGER var helt rätt. Till HÖSTENS FÄRGER räknas de uppenbara, brun, röd, gul och - SENAP.
Jag måste alltså säga att jag blev snarare bekräftad i den här klädstilen, än ifrågasatt.
Jag kände mig dessutom Hel och Ren, eftersom inget var trasigt och senapsgul 100% ACRYL uppenbarligen inte får svettfläckar under armarna oavsett hur stressad man sitter och är över att någon på ens arbetsplats ska tro att man är maoist. Eller fangbanger.
Kära Ylva! Jag uppmärksammade i mitt inre din polotröja. Du såg proper ut.Jag sa inget om det. Visste inte om du ville att jag skulle tycka att du ser proper ut. Vill du det?
SvaraRaderaKära Lebbad!
SvaraRaderaJag vill se ut på ett sätt som du gillar. Gillar du propert så vill jag det. Jag vill behaga med mitt utseende. Få dig att mysa inombords.
Tveka aldrig att kommentera igen. Här eller i hallen.
Jag gillar väldigt ofta hur du ser ut. Det behagar mig och jag facineras. Jag kan i denna stund inte dra mig till minnes många gånger jag inte behagas. Kanske blir jag inte sååå behagade när du ser proper ut, bara lite. Jag kommer alltid att tveka och ibland kommer jag att glömma det och säga vackra och plumpa saker. Puss
SvaraRaderaJag reagerade också på att den scarfen var väldigt lätt att rycka bort. Kanske reagerade jag lite väl mycket. Men han kunde väl iaf ha gjort en ansträngning och knutit upp den. Folk går inte omkring med scarfar som rycks bort så lätt huller om buller.
SvaraRadera