Karlssons dag

Idag fyller Karlsson år. Jag hyllar henne genom att göra mitt första inlägg på hur länge som helst.

Jag har firat Karlsson genom att gå till ett ställe på lunchen som heter Modehuset. Jag tänker att det skulle passa eftersom vi har den här modebloggen ihop, jag och Karlsson. Modeblogg, Modehus.

Till mat åt jag ganska mycket potatis och grönt. Till efterrätt åt jag vindruvor och kakor och kaffe. Som sällskap hade jag en kollega, samt en sal med x antal män. (Inte så många.) Det brukar annars krylla av män på Modehuset. Jag brukar säga att om man är en företagande kvinna runt de femtio, som vill träffa en man i samma ålder, med kostym, ja, då ska man gå till Modehuset och försöka slå sig ner vid ett bord för lite flört och samkväm.

Rent spontant tänker man sig kanske ett annat klientel när man hör restaurangens namn: Modehuset. Men alla männen beror säkert på Modehusets placering i Stockholm: nära kontor och banker och skit och mög.

Som gåva till Karlsson vill jag ge henne en man med kostym. Om hon inte tar emot min gåva så ger jag henne istället denna bild. Här sitter vi och firar henne, ett salt gäng:

Everybody, everybody in the house of fashion.

Ja, och innan dess då. Då tyckte jag att jag kunde fira Karlsson ihop med ett gäng elever genom att besöka Dramaten. Det var ett härligt besök. Vi fick, så att säga, gå bakom kulisserna och höra anekdoter från förr och nu. Men allt snack var ändå bara en enda lång väntan tills vi fick vårt klimax: garderoben. Kläderna. The clothes. Die Kleider.

Där fick vi se kavajen som använts i Måsen. Sedan fick vi känna på en tung klänning som någon haft som skulle spela drottning. Sedan fick vi känna på ett avhugget ben.

"Här kommer ett avhugget ben! Det kanske kan roa er?" fnissade guiden, och skickade runt benet.

Här är jag med benet. Det grämer mig lite att man inte riktigt ser att det är ett avhugget ben. Jag har målat över elevernas huvuden för tystnadspliktens skull. En lärare fotade mig. Precis när fotot tagits så sa guiden: "det är absolut förbjudet att fota här i garderoben!" och vips! så hade jag något riktigt radikalt och förbjudet i min mobil. Det kunde passa på Karlssons dag, tänkte jag då.

den lesbiska bilden - benvärmarna

I våras var jag praktikant på en lördagsbilaga till en kvällstidning och fick vara med i modereportage för olika stickade klädesplagg.
det här är berättelsen om ett av dem:


idag är det lördag och lördagsbilagan kommer ut, såklart. veckans nummer innehåller stickningsbeskrivning på benvärmare. det är det jobb på kvällstidningsbilagan som jag lagt mest arbetstid på. arbetstiden har spenderats på väg till och från gamla stan till och från arbetsplatsen, med och ibland utan en papperskasse av papper som varit så återvunnit att det var som en smekning.
beskrivningen, som täcker tvåsidor (uppslag) kröns av en helkroppsbild på mig och athena, iförda nämnda benvärmare.
har jag berättat historien om hur jag övertalade henne att gå med på det?
om inte - lyssna nu och förundras!
Jag ringde athena en dag och bad om hjälp. hjälp mig sa jag, jag behöver en person till som kan modella ett par benvärmare, och den måste ha snygga skor.
historiens bakkgrund är nämligen att vi redan fotat benvärmarna, i vårsol, och då gjorde fotografen en stor affär av de undermåliga skorna på mig och den andra modellen jag skakat fram, redigeraren på kultursidorna. det dög inte sa hon. och bilderna blev därefter. så min tillförordnade chef skickade ut mig efter nya bilder. nu helkropp. nu med snygga skor. nu på plats i gamla stan, som är en mysig och väl omtyckt del av sverige och stockholm, vilket är något bilagans läsekrets uppskattar.
så jag bad athena över telefon, du har snygga skor, kom och var modell med mig.
hon hade ett villkor och det var att bilden skulle utrstråla lesbiskt sex. jag sa såklart ja.
när jag lagt på tänkte jag benvärmare - lesbiskt sex. lesbiskt sex - benvärmare. det fanns begräsningar, men jag var redo att utmana dem.
väl på plats i gamla stan två dagar senare hade jag blivit tilldelad featureredaktionernas Stelaste Fotograf. han vill helst fotografera mat. så döda ting som möjligt är hans melodi. han skulle inte säga det, för han säger väldigt lite. men han beter sig kring folk som att han önskar att de dog och blev till mat som han kunde fotografera. perserkatten han fotograferade till ett annat jobb jag gjorde önskade han häfta fast tassarna på i bordsskivan och spänna upp ögonen med små säkerhetsnålar.
nu stod jag och athena på järntorget i gamla stan, som är en ö, och vi sa, bilden ska ha lesbiska undertoner, men helst övertoner.
han sa inte mycket förutom att vi skulle sitta på en antik vattenpump, en karaktäristisk tingest för en plats i gamla stan, som är en ö med gammal bebyggelse, blod från massorna har runnit över kullerstenarna där redan för 500 år sedan. vattenpumpen är ingen plats som folk sätter sig på, för det finns ingen sittplats på den. det finns en liten kant med två hörnbitar som är försummbart större än kanten i överigt.
de tvar dem han ville att vi skulle sitta på.
och om vi nu gör en tillbakablick till min utbildning, så kunde jag ha en lång snabbklippsscen där olika föreläsare och lärare säger samma sak "tjafsa inte med fotografen - de hatar dig om du lägger dig i deras arbete - med rätta".
s¨å jag och athena satte oss på pumpen, greppade händer och beslöt oss för att det enda sättet om något att lägga det lesbiska sexets filter över bilden var att jag skulle ha ett läppstiftsmärke på kinden. jag fick det. vi fotade och vi gick hem.
jag kom till redaktionen och mötte cheferna, jag sa till tillförordnad chef att jobbet var gjort. det blev bra. bilderna skulle läggas in i bildbanken snart. jag tänkte på vad hon skulle säga om läppstiftet och på alla sätt det skulle kunna vara et tproblem och några sätt det inte skulle vara det. jag tänkte på skäll, på att vara praktikant och inte få jobb. att få tillsagt att det var flamsigt omoget och opassande. att bli tillsagt att det var en löjlig rebellisk uppvisning som inte gagnar någon.
jag inväntade eller förberedde mig för potensiell reaktion, och började regelbundet updatera inflödet av bilder till redaktionsarkivet.
fotografen, som på kvällstidningen kallas PeB, valde slutligen ut en bild av de 100 han tagit och lade in den i bildbanken som kvällstidningen rymmer.
jag såg fotografiet PeB hade valt ut och var missnöjd. det var en fnissig bild med bara partsiell lesbisk påträngdhet. men de smetiga läppstiftet var den självklart plumpa, men trots allt definitiva, utposten för ostraighthet i bilden.
mannen som redigerade sidan med fotografiet och texten och stickningstipsen kallas Nelin och är gammal snut. han frilade en bild på jane fonda till uppslaget. han använde ordet snajdigt i en bildtext. j
på dagen tidningen skickats till tryckeriet gick jag förbi klappväggen där alla sidorna hänger uppe för granskning så upptäckte jag att de bytt bild. en annan flamsig bild. numera utan läppstiftsmärke.
jag tänkte bah, typiskt att ha valt en bild där jag vände andra kinden till. men då begrep jag - det var inte andra kinden - det var kinden.
fd snuten nelin har på inrådan av någon, i tysthet, hägerklickat på bilden och valt redigera orginal och sedan använt STÄMPELVERKTYGET och lappat över det smetiga läppstiftet med hud från en annan plats, kanske en annan, mer presentativ, hud.
inrådan av vem vet jag inte. om det var hans eget påfund står att begrunda. men ingen har sagt något till mig. inget skäll, inget det här var opassligt, inget vad håller du på med för representationskupp det här är löjligt och identitetspolitiskt dravel och du spottar arbetarklassen i ansiktet. ingenting.
ett omärkligt sug bara som viker ren hud över annan hud.

bilagan kostar tio kronor vid köp av kvällstidningen.
det är förutom stickbeskrivning, krukväxtstema "förvandla ditt hem med gröna växter" och 26 kluriga kryss och sudoku.

------

och nu publiceras bilden för första gången olovligt på internet:

med lesbisk över- och eller underton.

Veckans sjalspecial!

Okej, nästan två veckors tystnad och nu kommer en förklaring:
jag vill säga inspirationsresa, men om det var den var den futtig trots att det är efterkonstruerat.

Jag gick på fashionfest (alltså fest med tema mode) förra helgen och jag tror jag fick en överdos. Jag skulle ta bilder på det men batteriet i min handkamera håller i ungefär tjugo minuter, så där har ni förklaringen till både det och till att jag alltid fotar med webcam.
efter modekavalkaden som var festen fick jag nog av allt mode och förhävande och var tvungen att ta ett renande bad för att inte förlisa på ett stormigt hav av självreflexivitet. Och sen var jag lat.

Men nu kommer... (alltid ett säkert kort) ... VECKANS SJALSPECIAL!


Den beauvoirska turbanen har efterfrågats och jag freestylade lite hemma men kom bara fram till det här. Det är iofs väldigt classy tycker jag själv, men de flesta jag visar det för skrattar lite och säger antingen att jag är söt eller att jag ser ut som en dåligt härmad turk.
båda sakerna är förvisso rätt smickrande, men det är mer sättet de säger det på.

Den här knytningen är lite trixig, men det går oftast med pur vilja.
först gör man sjalen trekanting, sedan knyter man medtriangeln i nacken de två snibbarna uppe i pannan, sen knyter man den sista, ofta trubbigare, snibben med en av de två första snibbarna och sen med den andra. Sen viker man liksom in dem i sig själva och vill man så kan man sätta en fet brosch på paketet om det blev fult eller om broschen är något att vara stolt över.


(för att vara helt ärlig så köpte jag någonstans där i villervallan kring förra inlägget ett par nya skor – röda i fejkat ormskinn. De kostade ynka 49 kronor på skopunkten, och var klart ett kap, trots att jag råkade lämna butiken utan att ha betalat och sen GICK TILLBAKA OCH BETALADE.
Hela upplevelsen ter sig i efterhand så skakande (rött ormskinn, rent samvete) så jag tror inte att händelsen var helt obetydlig i fråga om varför jag haft lite skrivkramp på sistone)

Veckans Sjalspecial! – ett gästspel!

Intersektionerna smattrar i dagens inlägg, det är sjalspecial, dagens tips OCH ett nytt moment som jag har valt att kalla "gästspel!" I ETT.

Shabane är elden på alla eldar elden. (dagens tips!) Hon bloggar om nätter med fairouz och farrokhzad, cykelturer med biggie längs med odengatan och det enda intressanta som står i DN:


Den mest eldiska bland accessoarer är fakemärkesscarfen.
Ni kan inte gå hur långt som helst nu, märkets namn måste vara rättstavat och tyget sobert lyxglansigt i material som åtminstone liknar siden. Vi jobbar svart/vitt möjligen rött/guld (alla eldar elden gillar guld) och helst av allt italienskt, låtsas-louis och HM-hermés går förstås bra men ghetto gucci, pimp ass prada, fake fendi ni hör själva vad som låter bäst.
Elderskan sitter inne på en bästa kvalitet fake fendiscarf från istanbul, som med fördel knyts runt huvudet med snibbarna stickande rakt upp. Håller flätfrisyren på plats och i FF rymms budskap som går bortom fake + fendi: FF kan bli typ Forough Farrokhzad eller typ final fantasy eller typ förenade fotbollsföreningar eller typ fast forward i sann boltisk stil, allt efter tycke!

kys livet

Jag har köpt ett par skor. På påsen står det såhär: ...Kys livet! Det är nåt danskt. Påsen står i vår hall. Varje morgon när jag ser den, när jag är på väg till jobbet, så tänker jag: i röven!

Kys livet i röven.

oömma kläder

Ibland vill någon att man ska ha oömma kläder. Det kan vara föräldrar, lärare, chefer som vill team-builda, någon vän med brännbollskomplex eller du själv.
Själv förstår jag inte alltid vad oömma innebär.

Vi har köpt en studsmatta hem till oss. Mest till Yasmin, för hon ska bli glad och älska att vi bor kollektivt. Hon får inte hoppa utan att någon vuxen (läs Anette) tittar på. Men det får jag. Jag kan dessutom hoppa i hur oömma kläder jag vill (men inte skor). På dagen när ingen annan är hemma hoppar jag och tänker på hur tur det är att grannen under oss även är vi.

De oömma kläderna som syns på bilden är en del av mitt casual wear. blåjeans som jag hittade i klaras slängpåse, armelinne som råkat missfärgas duvblått i en tvätt för två veckor sedan, och en vit syntetkofta som anette skulle slängt i flytten. Den har stora hål under armarna, men så länge man inte hoppar studsmatta kan man gott klämma armarna mot bröstkorgen och låtsas som det regnar.

Det funkar mindre bra om man är svettig, vilket jag var inatt under nattens svettiga valvaka på jobbet. Det blir bara mer och mer svett. Då bar jag också syntet. Fast blå. Vid tvåtiden hade jag tråkigt, men var stressad och det syntes genom att den turkosblå värgen gick mot marin. Jag klämde ihop bröstkorg och armar.
De svängde inte lätt och ledigt när jag gick till skrivaren för att hämta mina sidor och när jag skulle hänga upp dem på klappväggen för allmänn beskådan av morgondagens tidning tittade jag mig stressad omkring.
Det är fullt normalt att svettas. Jag är nog inte ensam om det på min arbetsplats. Och när jag satt i rökrummet efter passet och pratade om den stressiga kvällen funderade jag på om jag skulle skämta till det. Ha lite självdistans och vara sådär härligt Bjudig på mig själv.
Höja armen och säga, Ja jävlar, här vare svettigt värre. Andas ut och bli lite omtyckt för mitt frisinne (som ju är en av mina främsta egenskaper).
Då uttryckte min arbetskamrat att det t o m var äckligt att LUKTA sig i armhålan för att KOLLA om man var svettig.
Mitt frisinne föll på mållinjen och låg kvar och skrotade i munhålan.

Då kan man snacka om oömt.

Idag safear jag alltså med både vit tröja + hål under ärmarna för mycket ventilation och minmal risk att svetta ner.

Titta, helt full av energi, men inte en droppe svett.


Kolla vilken fräsch vikarie!

Ylva och Korven

Det här är en gammal bild.
Tagen på den förra omgången jag ibland hade polotröjor. Den här polotröjan var brun och stickad i mönster med renar som sprang genom snön som regnar ner över bröstet och ryggen.

Man kan tro att det är nu, för jag har ju ett så ungt ansikte och min frisyr är nästan likadan igen, förutom att jag har en 40 cm lång fläta på högersidan.

Det här var iallafall en annan vinter i början på detta årtionde. På jullovet samlades vi hos Katja och drack kanske glögg och åt pepparkakor och beundrade en sexig chokladjultomte som hon fått i julklapp. Den hette Niklas och hade tomterocken sexigt uppknäppt över bröstet. Jag tänkte på Niklas Strömstedt och det gör jag nu också. Han är uppvuxen i huset mitt emot mitt och varje gång jag tittar på det tänker jag på Niklas. Och på GES och den där låten "Hon är min" och hur jag skulle spela den om jag gjorde Idolaudition med min ukulele.

Då skulle jag önska att jag hade korvförklädet.
Katja sydde korvförklädet i mellanstadiet på syslöjden. Hon blev klar med uppgiften före de flesta och fick en extrauppgift att göra en applikation på klädet.
Varmkorven var det självklara valet.
Spenapen var det självklara tillbehöret. Ingen Ketchup.
Ett tag var jag så väldigt kär i Katja. Ibland tänkte jag på låtar som jag skulle kunna sjunga i olika popstar-auditions (för det fanns då) som skulle handla om henne och alltså innehålla mycket Äkta Känsla.
Jag gjorde ju aldrig någon audition. Och aldrig sa jag till Katja att jag var sådär kär i henne. Sen fick hon en pojkvän och jag lånade aldrig mer korvförklädet.

Om jag gjorde idolaudition nu, så skulle jag vilja ha korvförklädet på mig.
Med korvapplikationen över könet och ukelelen över bröstet.
En hyllning till kärleken, ukuleletolkningen av GES "Hon är min".

Men jag skulle matcha med den andra polon.
Vi har ju konstaterat att jag klär i senapsgult.


Du går och tror att hon ska ringa till dig
Och jag är ledsen om jag upprepar mig
Jag måste få dig att förstå att hon inte vill
Ibland så tror jag att det skulle va' bra
om du fick tala med nån doktor som sa
att du borde gå hem och ta några piller till

du står och väntar precis som en hund
du står och stirrar med vidöppen mun
som du beter dig vill ingen gå ut med dig, - nej

hon gör sig klar för att träffa mig nu, ah
det sista hon behöver är någon som du.
åh! för jag vet hon är min.

(chorus)
hon é stark, hon är varm,
hon har pengar och charm
och jag vet, hon är min.
där hon é, där e jag.
hon é allt jag vill ha
så du rör ingenting,
hon är min

du går och tror att det är dej hon vill ha
du skulle dö om du hört vad hon sa
när jag frågade om allt som du sagt var sant.

jag har förstått att hon har slängt alla brev alla presenter
alla dikter du skrev, och med ringen du köpte
gjorde hon likadant...

hon kommer aldrig röra vid dig
på samma sätt som hon gör med mig
hon skulle aldrig låta dig komma in

mm, du får stå kvar när vi försvinner i natt
och du har ingen möjlighet att komma i fatt
åh! för jag vet hon är min.

(chorus)
hon é stark, hon är varm,
hon har pengar och charm
och jag vet, hon är min.
där hon é, där e jag.
hon é allt jag vill ha
så du rör ingenting..

..hon é stark, hon är varm,
hon har pengar och charm
och jag vet, hon är min.
där hon é, där e jag.
hon é allt jag vill ha
så du rör ingenting

hon é stark, hon är varm,
hon har pengar och charm
och jag vet, hon är min.
hon är min!

säckvävslängtan

Jag har varit dålig på att modeblogga de senaste dagarna. Förlåt. Jag tror att jag är lite ledsen, och att jag allra helst vill gå gömd i ett stycke säck.

Men om säckstycken kan man icke blogga.

Man kan inte ens gå i dom.

Det finns inga riktigt godtagbara heltäckande klädslar nuförtiden. De är så symbolladdade. Det tycker jag är synd.

(Okej, det kanske inte fanns så många icke symbolladdade heltäckande klädslar förr i tiden heller.)

Man kunde tagit till sig ku klux klan-dräkten och göra den till nåt positivt. Det finns andra grupper som gjort liknande saker, det har jag läst på kultursidorna.

Dagens bilder är från en dag när jag inte ville gå i säckväv. Den dagen var jag härlig och utåtriktad, och gick på kräftskiva och lekte lekar. T-shirten hittade jag på ett secondhandställe som jag jobbade på. Jag älskade den från första stund, men tänkte: när ska jag någonsin få lov att använda den här? Och det skulle dröja tre år innan den dagen kom. Men vilken dag sen! Varenda timme av väntan var värd att väntas.

Jag gjorde naturligtvis succé.

På vissa vis kan man jämföra kräfttröjan med ku klux klan-dräkt. Båda är symbolladdade. Fast den ena är kanske lite mer positiv än den andra. Kanske inte för kräftorna dårå.

På den ena bilden kysser jag en döing.

På den andra bilden så leker jag och Anna en lek. Leken heter: äta upp ett godissnöre så snabbt som möjligt. Peter vann leken, jag kom tvåa. Jag skrattade hela vägen in i mål.

Veckans Sjalspecial!

Veckans Sjalspecial!

Succéföljetongen är tillbaka! Denna vecka med ny fräsch sjal! Denna vecka med ny fräsch knytning!

Veckans sjal är styv och varm och Anette har köpt den i en affär som har något med Afrika att göra.
Knytningen är en traditionell svep runt huvet-knyt i nacken-vira runt resten-konstruktion, som passar bra för eventuellt höstväder och eventuellt vinterväder.

Veckans sjal är mycket personlig. Mönstret är vad som gör den personlig.
Det är en enorm "den personliga infrastrukturen"-pepp på mönstret. Inte bara Glödlampor, inte bara sladdar, men också Eluttag.
Virar man tillräckligt rätt är det lätt att fälla upp hakan och stå emot snålblåsten.

Veckans återfuktningstips är försvarets hudsalva på munnen och i halva ansiktet.
Det är faktiskt kallt. Jag vaknar på morgonen och mina läppar bultar och har vuxit till sin dubbla storlek. Jag får som en lipliner av svullen och torr gränsläppshud. Det är smärtsamt på alla sätt.

Labello active - for men, är veckans o-tips.
visst är det fiffigt uppfunnet med ENHANDSFATTNING när man ska applicera läppfett, men för den delen av befolkningen som inte kör bil, rattar segelfartyg, vinner presidentval, styr lyftkranar, runkar eller skruvar upp hyllor SAMTIDIGT så är den föga nyttig.

Jag tycker om en sak i taget.

snäckan

Nu är det november och kylan tränger sig på. Om natten när den tränger sig på extra mycket brukar jag sova och byter oftast om inför detta. På sommaren sover jag gärna med så lite kläder som möjligt, men nu, när kylan tränger, då klär jag på mig.
Ofta klär jag på mig den här t-tröjan. Man kan säga att det är min pyjamaströja. Den är mjuksliten och härlig.
Men endå inte så härlig.

Den gamla t-tröjan, som tryckts av tidningen brand under 90talet, är en protesttröja mot företaget Shell, som bojkottades ganska rejält under tiden för tröjans tryckning. Det var på grund av företagets smutsiga oljeaffärer i Nigeria. Traditionellt multinationellt-företag-i-bakvattnet-på-kolonialismen-typ av ondska. (man kan tänka sig att den här filmen kan ge lite mer info om situationen nu när det inte är 90tal längre).
Inte har jag sett någon bojkotta shell på sistone, ibland smiter man in sena kvällar och köper folköl och det kanske svider någonstans i ett samvete som också skulle kunna svida om man tex var katolik och onanerade.

På t-tröjan står det "ÄVEN DEN HÅRDASTE SNÄCKA GÅR ATT KNÄCKA". Bojkotten som var tänkt knäcka företaget, som under finanskrisen står ganska stadigt upp till knäna i blod och olja från nigerdeltat, har mynnat ut i denna mjukslitna myströja som vaggar mig till sömns varje natt.

Snäckan som går att knäcka, syftar till företagets namn och logga, den fossilerade snäckan som är "källan" till deras rikedom. Alltså ursäkta mig tidningen brand, och alla ni som kämpat hårdare och bättre än jag för att shell ska dö, men jag tänker inte så mycket på hur exploateringen av Nigerias olja är ansvarig för korruption och död och miljöförstöring, utan på hur snäcka även betyder:

• en kvinna med fördelaktigt utseende (slang).
• det kvinnliga könsorganet (jmf. snippa, fitta)