Malmö Modestad

Här är jag i Malmö Modestad och hälsar alla välkomna. Ganska snart i modestaden så kände jag att jag fått på mig en lite för kort kjol. Jag skämdes och drog i kjolen, men det hjälpte inte. Den fortsatte att vara för kort. Tänkte att det inte passar för en trettioåring att klä sig som en lågstadieunge.

Såhär på bilden så tycker jag att min jacka ser ganska snygg ut, men i verkligheten så är den helt dassig i färgen. Den är blott ett år gammal, och den var jäkligt dyr (mina mått mätt). Jag köpte den när jag tänkte att jag skulle unna mig något, och så fick jag bidrag av mina föräldrar. Två gånger har blixtlåset pajat, och då har jag fått gå tillbaka till butiken med den och fått den lagad. Det var ett riktigt bottenköp. Nu behöver jag en ny jacka. Men jag har inte råd.

Jag är ändå glad, för inom loppet av fem timmar så ska jag träffa tre av mina bästa vänner.

Här är jag och en av mina bästa vänner på moderunda. Den här klänningen gillade vi båda. Men den kostade 700, så ingen av oss köpte den. Eftersom vi båda fyller 30 den här hösten, så tänkte vi att det kunde vara en trettioårsklänning. Men det blev det inget med.

Istället köpte jag en trettioårskofta på UFF. Jag blev så jävla nöjd med den. Min kompis på ovanstående bild var så extremt missnöjd med att jag hela tiden låg steget före henne, och att koftan därför blev min. Hennes avundsjuka gjorde min glädje större.

"Den satt som en smäck på dig!" sa UFF-biträdet och jag tackade, och sen sa jag till min kompis kanske tre gånger att biträdet sagt så. Jag älskar den blåa djur-känslan i koftan.

Varför pratar man aldrig om triumfen att vara den som hittar det bästa i en second hand-butik? Den här girigheten. Igår kände jag den. Jag är nästan alltid den som måste gå snopen ifrån de butikerna, men igår var det min turdag.