den lesbiska bilden - benvärmarna

I våras var jag praktikant på en lördagsbilaga till en kvällstidning och fick vara med i modereportage för olika stickade klädesplagg.
det här är berättelsen om ett av dem:


idag är det lördag och lördagsbilagan kommer ut, såklart. veckans nummer innehåller stickningsbeskrivning på benvärmare. det är det jobb på kvällstidningsbilagan som jag lagt mest arbetstid på. arbetstiden har spenderats på väg till och från gamla stan till och från arbetsplatsen, med och ibland utan en papperskasse av papper som varit så återvunnit att det var som en smekning.
beskrivningen, som täcker tvåsidor (uppslag) kröns av en helkroppsbild på mig och athena, iförda nämnda benvärmare.
har jag berättat historien om hur jag övertalade henne att gå med på det?
om inte - lyssna nu och förundras!
Jag ringde athena en dag och bad om hjälp. hjälp mig sa jag, jag behöver en person till som kan modella ett par benvärmare, och den måste ha snygga skor.
historiens bakkgrund är nämligen att vi redan fotat benvärmarna, i vårsol, och då gjorde fotografen en stor affär av de undermåliga skorna på mig och den andra modellen jag skakat fram, redigeraren på kultursidorna. det dög inte sa hon. och bilderna blev därefter. så min tillförordnade chef skickade ut mig efter nya bilder. nu helkropp. nu med snygga skor. nu på plats i gamla stan, som är en mysig och väl omtyckt del av sverige och stockholm, vilket är något bilagans läsekrets uppskattar.
så jag bad athena över telefon, du har snygga skor, kom och var modell med mig.
hon hade ett villkor och det var att bilden skulle utrstråla lesbiskt sex. jag sa såklart ja.
när jag lagt på tänkte jag benvärmare - lesbiskt sex. lesbiskt sex - benvärmare. det fanns begräsningar, men jag var redo att utmana dem.
väl på plats i gamla stan två dagar senare hade jag blivit tilldelad featureredaktionernas Stelaste Fotograf. han vill helst fotografera mat. så döda ting som möjligt är hans melodi. han skulle inte säga det, för han säger väldigt lite. men han beter sig kring folk som att han önskar att de dog och blev till mat som han kunde fotografera. perserkatten han fotograferade till ett annat jobb jag gjorde önskade han häfta fast tassarna på i bordsskivan och spänna upp ögonen med små säkerhetsnålar.
nu stod jag och athena på järntorget i gamla stan, som är en ö, och vi sa, bilden ska ha lesbiska undertoner, men helst övertoner.
han sa inte mycket förutom att vi skulle sitta på en antik vattenpump, en karaktäristisk tingest för en plats i gamla stan, som är en ö med gammal bebyggelse, blod från massorna har runnit över kullerstenarna där redan för 500 år sedan. vattenpumpen är ingen plats som folk sätter sig på, för det finns ingen sittplats på den. det finns en liten kant med två hörnbitar som är försummbart större än kanten i överigt.
de tvar dem han ville att vi skulle sitta på.
och om vi nu gör en tillbakablick till min utbildning, så kunde jag ha en lång snabbklippsscen där olika föreläsare och lärare säger samma sak "tjafsa inte med fotografen - de hatar dig om du lägger dig i deras arbete - med rätta".
s¨å jag och athena satte oss på pumpen, greppade händer och beslöt oss för att det enda sättet om något att lägga det lesbiska sexets filter över bilden var att jag skulle ha ett läppstiftsmärke på kinden. jag fick det. vi fotade och vi gick hem.
jag kom till redaktionen och mötte cheferna, jag sa till tillförordnad chef att jobbet var gjort. det blev bra. bilderna skulle läggas in i bildbanken snart. jag tänkte på vad hon skulle säga om läppstiftet och på alla sätt det skulle kunna vara et tproblem och några sätt det inte skulle vara det. jag tänkte på skäll, på att vara praktikant och inte få jobb. att få tillsagt att det var flamsigt omoget och opassande. att bli tillsagt att det var en löjlig rebellisk uppvisning som inte gagnar någon.
jag inväntade eller förberedde mig för potensiell reaktion, och började regelbundet updatera inflödet av bilder till redaktionsarkivet.
fotografen, som på kvällstidningen kallas PeB, valde slutligen ut en bild av de 100 han tagit och lade in den i bildbanken som kvällstidningen rymmer.
jag såg fotografiet PeB hade valt ut och var missnöjd. det var en fnissig bild med bara partsiell lesbisk påträngdhet. men de smetiga läppstiftet var den självklart plumpa, men trots allt definitiva, utposten för ostraighthet i bilden.
mannen som redigerade sidan med fotografiet och texten och stickningstipsen kallas Nelin och är gammal snut. han frilade en bild på jane fonda till uppslaget. han använde ordet snajdigt i en bildtext. j
på dagen tidningen skickats till tryckeriet gick jag förbi klappväggen där alla sidorna hänger uppe för granskning så upptäckte jag att de bytt bild. en annan flamsig bild. numera utan läppstiftsmärke.
jag tänkte bah, typiskt att ha valt en bild där jag vände andra kinden till. men då begrep jag - det var inte andra kinden - det var kinden.
fd snuten nelin har på inrådan av någon, i tysthet, hägerklickat på bilden och valt redigera orginal och sedan använt STÄMPELVERKTYGET och lappat över det smetiga läppstiftet med hud från en annan plats, kanske en annan, mer presentativ, hud.
inrådan av vem vet jag inte. om det var hans eget påfund står att begrunda. men ingen har sagt något till mig. inget skäll, inget det här var opassligt, inget vad håller du på med för representationskupp det här är löjligt och identitetspolitiskt dravel och du spottar arbetarklassen i ansiktet. ingenting.
ett omärkligt sug bara som viker ren hud över annan hud.

bilagan kostar tio kronor vid köp av kvällstidningen.
det är förutom stickbeskrivning, krukväxtstema "förvandla ditt hem med gröna växter" och 26 kluriga kryss och sudoku.

------

och nu publiceras bilden för första gången olovligt på internet:

med lesbisk över- och eller underton.